Intervaller i mörkret

Intervaller i mörkret

Skärmavbild 2016-09-23 kl. 11.43.11.png
Fick en uppgift av Bojan att köra 4 stycken intervaller med 95, 90, 85 och 80 i kadens uppför backen mot Tystberga, den så kallade Passo di Tystberga. Tyvärr kom jag iväg så sent att jag såg ingenting på min Garmin Edge 520 första intervallen, men lyckades slå på ljuset så jag kunde hålla kadensen och pacen det andra två. Med mörkret kommer djuren också, så på väg tillbaka efter min andra intervall höll jag på att köra på en grävling som sprang över vägen. Så det blev bara en intervall till och sen hem och stretcha.

Kändes väldigt bra och hade låg puls/lite flås andra och tredje intervallen. Låg precis på min tröskelgräns (179 bpm) och hade bra medelpuls jämfört med tisdagens träning. Körde kanske på för låga växlar men jag skulle ha bra pace och inte tänka på farten så jag är nöjd med passet.

I morgon blir det 60 km lugnt tempo till Vittorp och sen KM Linje 41 km tävling på söndag =D

skarmavbild-2016-09-23-kl-11-41-34

Annonser

Passo di Tystberga

Passo di Tystberga

Skönt pass med Bojan i dag igen. Han är duktig på att lära och peppa och nu börjar en ny era känns det som. Lära mig kroppen och min pace med allt det innebär. Idag fokus på kadensen under intervallerna. Svårt att få till det mellan stora och lilla klinga mitt i backen men det är en träningssak. Men kul och se att jag under samtliga tre intervallpassen hade en medelkadens på 95 vilket var målet. Vi körde ett segment, Passo di Tystberga,  han har skapat här i Tystberga som var riktigt bra.

Nu har jag fått lite grunder och ska köra detta pass på torsdag igen. Sen ett lugnt långpass på lördag och tävling söndag. Linje KM – Sillen runt. Ska blir riktigt roligt!

Mycket nöje!

skarmavbild-2016-09-20-kl-21-33-35

 

Ny bekantskap i Tystberga

Ny bekantskap i Tystberga

Har nyligen stiftat bekantskap med en idrottsman som bor 200 meter från mig. Han heter Bojan och är en inspiration för mig kan jag lugnt sagt säga. En triathlon-atlet som gillar och träna och göra många olika former av träning. Vi var ute igår och bekantade oss på cyklarna runt Sibbofärden och pratade träning i över en timme. Han har analyserat mitt sista tävlingspass och kommit med bra råd och räknat ut mitt tröskelvärde så jag har något att gå efter framöver i min träning.

14352213_1442271899123236_4005935525447955733_o

Idag sprang vi på varandra när vi var på återvinningen och bestämde att vi kör lite intervaller i morgon. Det finns ett segment som heter Passo di Tystberga som vi ska köra. 6×4 minuter med lite vila mellan intervallerna. Nära hem är en fördel för jag lär ju vara helt slut, men jag är mest nyfiken på hur kommer jag att klara det? Jag har satt ett mål att klarar det segmentet på 4:30, funkar det tro?

Det blir lite ny träning också framöver. Jag ska fokusera på puls och kadens ett tag för att lära känna kroppen och min tröskel. Detta är för att få ut så mycket som möjligt av träningen. Ska bli spännande och se hur kroppen och träningen kommer att förändras under vintern nu. Kanske önska sig en Tacx Satori trainer i julklapp =P

På söndag är det Linje KM i Vagnhärad. 41 km och det lär gå fort för dom i toppen. Jag gör det jag kan och passar på att lära mig hur det går till på de olika klubbmästerskapen. Kanske hinner jag ligga bakom i klungan en mil eller två innan dom börjar rycka i täten och splittra klungan.

skarmavbild-2016-09-19-kl-20-59-41

Det viktigaste är ju inte att vinna, utan att delta! Eller att komma ut och röra på sig. Kul ska det bli så klart och jag värmer upp på lördagen med en tur på 58 km till svärföräldrarna i Vittorp.

Mycket nöje!

 

KM Tempo vid Korslöt

KM Tempo vid Korslöt

Mitt första klubbmästerskap. Tempotävling och jag fattade att det är bara att maxa under 18km som gäller.

Superkul!

Men kramp i vaden tyvärr och det ser man på Strava om man tittar på min kadens också. Var tvungen att stretcha vaden då och då redan efter 4-5 km och sen på vägen tillbaka efter vändpunkten så började det igen i uppförsbackarna när jag stod upp och försökte pressa på.

Placeringen är ju inte viktig, men jag prydde sista platsen galant.

Ikväll ut igen och kör lite lugnt för att se om vaden är okej för lite hårdare pass i veckan.

Trevlig söndag.

https://www.strava.com/activities/712180344/embed/bb78a294f928000ea5038471489efddbb5ff480e

This is me!

Vem är jag då som ska cykla Vätternrundan på 11 timmar?

46 år, make, far till 2 barn (5 och 3år), DJ i ungdomens år och många år inom restaurangbranschen. Numera anställd som IT administratör och layoutare, samt driver eget som fotograf.

En gång i tiden skrattade jag åt alla som gick på gym, åt sallad och blandade proteindrinkar. Jag var ung, osäker på mig själv. Vågade mig inte in på gymnet pga av dålig självkänsla och total avsaknad av abs och konturer efter muskler. Jag var DJ, jobbade inom restaurang branschen där man gick och la sig lätt berusad när andra var på väg till gymmet eller åt frukost innan ett långt cykelpass.

När jag var 39 träffade jag kvinnan i mitt liv. Min fru och mamma till våra barn. Hon ställde ultimatum att jag slulle sluta röka. Jag? Som hade rökt i nästa 22 år, skulle jag sluta och börja äta mer grönt och vegetarisk? En blodig köttbit med beasås och pommes var ju livet själv. Jo då, 4 år senare slutade jag röka och insåg efter nått år att allt luktade och smakade bättre.

Träningen då? Jag gick ju lite då och då, varför behövde jag röra på mig mer än det. Jag visade henne att jag minsann kunde springa om hon ville. Midnattsloppet! Betalade avgiften och köpte billiga löpskor på outlet. Det gick ju så där med skor för 200:-. Fick tväront i knäna och hoppade över loppet, gick ju inte med den värken.

44 år gammal och nu hittade jag något som var kul. Cykla! Sitta själv i mitt eget tempo och det är ju skonsamt för kroppen. Fick tag på en MTB med landsvägsdäck sommaren 2014. Cykeln var strl 50 (8 storlekar för liten typ) och däcken kanske 40-45mm breda. Fullt utrustad med pakethållare och så vidare som strippades bort för att får ner ”kilona”. En svåger som kört Vätternrundan 3 gånger då och även gjort Klassikern hängde på bland dom första turerna. Jag flåsade och  han hjälpte mig på raksträckorna genom att knuffa mig framåt. Det gick 23 km/h i snitt och vi körde 33 km. Den sommaren cyklade jag 27 mil! Nu hade jag minsann börjat och träna på riktigt tyckte jag.

Trosatrampen våren 2015 var mitt första tävling/motions lopp. 4.18.21 blev tiden. 4 timmar 18 minuter och 21 sekunder på 88 km, det är ett snitt på 20 km/h. Envis som jag är så ger jag ju inte upp om jag väl bestämt mig att genomföra något. Regn och blåst stoppade inte mig. Bara bita ihop och trampa. Men jag kunde inte för mitt liv förstå hur folk var funtade. – Hur f_n kan människor tycka detta är roligt!?!?! Det var första tanken när jag gick i mål.

Hittade en 80-tals racer på sommaren. En Nishiki med racerdäck och växlar nere vid ramen och storlek 64, säljaren mätte lite fel när jag köpte den via telefonen. Nu skulle det gå undan! Or not? Hedebytrampen som gick av stapeln på hösten blev nästa riktiga utmaning med ”nya” racern. 3:14:26 blev tiden och fortfarande fattade jag inte varför alla snackade om att det var så roligt stt cykla. Det är kallt, blöt och mina glasögon från Byggmax gör ju att det immar igen konstant när jag ställer mig upp i backarna. Jag kunde hälla ut vatten ur mina skor när jag kom fram till parkeringen. Skulle det alltid regna när jag körde ett lopp? Vad var det frågan om?

Skaffade mig en träningscykel inför vintern för att fortsätta trampa på. 200:- för en träningscykel var taget och in i garaget med den med en liten TV och Apple TV inkopplad. Trampade och trampade, såg serieavsnitt efter serieavsnitt. Och det var ju okej så länge det var varmare än 10 grader i garaget. När det gick ner mot 5 grader då struntade jag i det helt enkelt.

Våren kommer och Trosatrampen med den. Nu minsann skulle det sättas rekord. Och det är ju knappast några problem om man gjort ett lopp tidigare på 4:18:21. Och det var det inte, men långt ifrån den tid jag hade räknat med. 3:32:01 Ja, jag glömde ju säga att det var hård vind, hårdare kastvindar och det vräkte ner. Många vände innan vi ens kommit till Järna. Det var inte roligt någonstans. Men det är klart att om man är envis som jag så fullföljer man loppet och det gjorde jag. Barnen såg guldmedaljen runt halsen när jag kom in genom dörren. Min fru såg blicken i ögonen och tyckte synd om mig. Där och då trodde hon nog att jag skulle sluta träna och slänga cykeln på tippen. Hur var det möjligt att varje gång det var en tävling så hade jag de sämsta väderförhållandena? Hur var det möjligt?

Under denna sommar har jag cyklat mer, satt ett mål på 250 mil. Försökt att hela tiden ta mig tid att komma ut och cykla. Och denna sommaren har verkligen gett mig rätt förutsättningar att nå mitt stora mål med Vätternrundan på 11 timmar. Mitt under mitt arbete i Almedalen blir jag uppringd av min arbetsgivare RIKS KRIS som säger att jag måste möta upp dom snabbt för att fotografera en sak. När jag träffar dom står dom med en Scott Speedster S40.

– Du kan ju inte cykla med en sådan där växlarna sitter nere på ramen, säger Palle på bred Halmstad dialekt. – Varsågod! Är det rätt storlek? undrar han. ”L 58” står det på ramen. Helt tagen och totalt överraskad! Benen kroknar och tacksamheten vet inga gränser. Det var även under Almedalsveckan jag fick rådet att gå med i en cykelklubb. – Absolut det bästa för att växa med cyklingen, sa Per från RNS. 

I dag har jag cyklat 138 mil av 250 som är årets mål.  Jag är med i Trosabygdens Cyklister. Körde mitt första klubbmästerskap i veckan. Anmält mig till Halvvättern 2017 för att köra en sub5:a med cykelklubben och anmält med svågern att köra Vätternrundan helgen efter.

Detta är min blogg och mitt mål mot Vätternrundan på 11 timmar.

Jag hoppas att jag kan glädja och inspirera andra här.

Mycket nöje!